Diagnoztik

Blöta hundar (skall läsas till Jimi Hendrixs version av Stairway to heaven) !

2006-06-04T05:24:00.000+02:00

Tröstade en elev igår.... Vi satte oss ner i ett rum, stängde dörren och Pratade Med Varandra. Han berättade sorgset hur han blivit dumpad av sin tjej och därefter hånad av dom coola tjejerna på skolan. Samma coola tjejer som nu stod utanför dörren och skrek:
- Du e en sån mes, fatta det killen!
Bitches! Jag tror jag tillhör den första generationen hundar som på allvar faktischt Pratar Med Varandra. Vågar gråta inför varandra även om det bbbbbbbbbara handlar om en tik. Vågar visa ett oroligt, nervöst och känsligt beteende när det inte känns KLOCKRENT med våran potentiella Lady. För även om svansen fortfarande viftar de gånger vi blir rastade, är vi många som undrar när (Ave Maria, korstecknet…!) det är läge att flytta till det där huset med en alldeles egen trädgård. Och om vi då får det könsbundna privilegiet att vakta hundkojan (vem ”för” när Doktor Hund dansar tango? Finns det några vibbar kvar från 20-talets Buenos Aires i den ”svenska tangon”? )…
Nä, som vi säger på hundrastplatsen, ingenting är säkert när allting är möjligt så jag antar att vi blir tvungna och nästa generation måste älska, att fortsätta Prata Med Varandra. Believe the Magister!, det finns många elever som väljer att bli tröstade genom att dunka ”tjejen” blodig i skolans tegelvägg istället. You go girls!

Kanske om 5 1/2 min

2006-05-31T14:40:00.000+02:00

9d 14h 35min

2006-05-31T03:26:00.000+02:00

9d 3h 15min

2006-05-30T19:07:00.000+02:00

Liten Tuva välter stora lass

2006-05-28T23:25:00.000+02:00

1 bild säger mer än 1000 ord.

Olyckans kreativitet

2006-05-24T21:29:00.000+02:00

Är det så att olyckan föder kreativitet. Samtalde med Magistern, som påstod att han var för lycklig för att skriva i detta forum. Visst kan man känna igen sig. Inte har jag skrivit en textrad eller ritat en bild utav lycka, utan alltid med sorgen som motiv och drivkraft. Detta är inget unikum för mig och Magistern utan kan spåras i de flesta konstverk, målade som ljudade. Den naturliga följdfrågan blir då; Vad händer om jag är lycklig? Ja, då händer just ingenting. Då vill jag bara ligga och vara lycklig - dela lyckan med den som gör mig lycklig. Kanske är det därför mina flickvänner lämnar mig i rastlös frustration?

Saker som oroar.

2006-05-21T19:34:00.000+02:00

Död ger oro. Och obehagliga lukter. Tankar kan ge oro liksom okontrollerbara känslor. Men den största källan till oro är kvinnorna. Eller kvinnan. Och de framtida kvinnor denna kvinna kanske kommer att leda till.
Har man henne inte, saknar man henne. Oroas över att hon kanske aldrig kommer. Om man väl funnit henne stiger orosfaktorn ytterligare ett snäpp. Kommer hon att stanna med mig? Varför är hon inte hemma nu, död eller otrogen (lika illa båda!). Och sedan, slutligen, när man fjättrat henne med guldring och hört henne lova inför Gud att stanna i nöd och lust och man känner sig någorlunda lugn på hennes känslor kommer döttrarna. Då blir oron outhärdlig. Blotta tanken på att ens prinsessa ska träffa på "män" som Reportern, Magistern och mig fyller mig med oändlig skräck!

Saker som roar.

2006-05-21T03:45:00.000+02:00

Gitarren ger ro. Och Film. Orden ger frid liksom musikkonsumtion. Störst inflytande på underteckads förruttnade själs lycka har kvinnorna. När dessa dom ger respons på min existens blir livet en nyputsad allé mot stjärnornas land. Men vissa av dessa dom nonchalerar Ers Höghet emellanåt. Något, i ärlighetens namn, dessa vissa alltid gjort. De gillar inte det här fejset liksom. Lyckligtvis känner andra au cointraeu. Och dessa de; nymfer, sirener, amazoner, skökor, mammor, hustrur, döttrar, systrar, fittor, skönheter, tjejer, madonnor, prinsessor, ladies, bitches, belladonnas, kvinnor, hooaz, brudar, flickvänner, tjejkompisar, horor, damer och gudinnor ger mig en sån lust på livet att allt annat rasar när deras frånvaro lyser rött.

Den mogna frukten och den sanna kärleken

2006-05-16T23:43:00.000+02:00

Jag återknyter till mitt gamla inlägg om den mogna frukten, den som vill bli plockad och åter befruktad. Men denna gång får mogenhet en annan innebörd, en sinnlig sådan. Denna gång handlar det om den mogna kärleken.
Jag har alltid blivit en smula fundersam när människor säger att det är en vacker insida som räknas, inte det som omedelbart når och tillfredsställer ett hungrande öga. Att skönheten kommer inifrån har jag avfärdat som strunt och politiskt korrekt nonsens. Givetvis är utseende inte allt, men attraktionen måste ju infinna sig, annars blir det inget skoj. Med detta sagt menar jag inte att jag skulle slå mig till ro med en partyprinsessa och psykopat som har lika usel människosyn som vår gode reporter har kvinnosyn. Nej, då har jag förutsatt att alla människor någonstans är lika vackra på insidan. Att alla besitter de egenskaper jag själv värdesätter som tex obegränsad kärlek till sin nästa och sin familj. Men jag börjar nu sakta förstå vad det är dessa människor egentligen menar. För det första har jag insett att antagandet om att alla är förmögna att ge obegränsad kärlek till sin kära och familj med stor säkerhet är helt fel och dessutom urbota naivt. För det andra har jag upptäckt att det finns egenskaper och färdigheter som ger en alldeles strålande vacker insida och därmed utsida, utöver ovan nämnda. Och att kunna se och uppskatta dessa misstänker jag är förutsättningen för att finna den sanna, eviga kärleken. Den kärlek som har, om än en liten, så ändå en chans att motstå förruttnelsens stank i denna gudsförgätna värld.
Man måste vara två för att dansa tango!

Extremt lång text om Borderline och The Switch

2006-05-16T01:16:00.000+02:00

En varelse som diagnoztiserats som borderline ”uppvisar ett mönster av instabila och intensiva mellanmänskliga relationer som kännetecknas av extrem idealisering omväxlande med extrem nedvärdering”.

Yes, check. Jag lärde känna Borderline 1A för någon månad sedan. Okej, kanske två-tre om jag ska vara helt ärlig. Hon var tillgänglig och jag såg nog ingenting i henne förutom kroppen, ansiktet ur vissa vinklar och faktumet att hon inte passerat 22 år. De gånger vi träffades pågick hennes ältande till leda medan jag nickade, tänkte på annat och chansade med ett ”mm” då och då. Allt detta hade varit värt besväret om, ja, ni förstår vad.

Men problemet var, att den varan portionerade hon ut – likt mina ”mm” – bara då och då. I början undrade jag varför. Vad vill hon? Själv ville jag ha lite sällskap i blöta nätter, ensamma söndagar och nån grå tisdag. Men vad ville hon? ”Jag tycker inte om sex” sa hon en gång. Jaha. Okej. ”Har svårt för närheten när jag inte är riktigt kär”. Jag började ana att hon kanske inte älskade mig ändå. Skitsamma, jag svarade ändå när hon ringde, för till helgen kanske det skulle bli gänga av ändå. Och ringde, det gjorde hon. Likt en stalker. Ständigt på jakt efter en liten dos av bekräftelse. Till slut tröttnade jag på att leka terapeut och slutade svara.

För till två veckor sen. Jag hade just återvänt hem efter en blöt strapats i onödan. ”Kom hit” sluddrade jag och hon tog en taxi. Redan i hallen frågade hon varför jag aldrig svarade i telefon längre. Jag drog någon vals om ”stressigt just nu” och ”rädd för relationer”. Sedan gänga. Utan att kyssa varandra. När hon gick på morgonen kände jag ett stråk av vidrighet i hela situationen. Löste det hela genom att återigen ta strutsens väg, så när hon ringde någon timme senare svarade jag inte.

Två helger senare händer samma sak. Varför? Därför att hennes tvåäggstvilling just återvänt från en tjejlump i varmt land. Och eftersom jag har sett syster 2 på bild, och fått reda på att hon kommit hem, svarar jag glatt när Borderline 1A ringer fredagnatt. Jag möter upp bägge och Syster 2 är något annat. Trevligt, plötsligt finns en anledning att träffa Syster 1 igen. På efterfesten i deras flickhem däckar jag med syrra 1, efter en repris av ”stressig-just-nu-rädd-för-relationer”-valsen. Inget sex dock.

Dagen efter måste jag umgås med Syster 1 för att jag lovat det natten innan i tafatta kåtförsök. Men det innebär också att jag får träffa Syster 2 ännu mer. Och blir nästan lite småkär. Så jag får för mig att jag ska lyckas med ”The Switch”. Lycka till. Det finns till och med ett Seinfeldavsnitt om hur totalt omöjligt det konststycket är. Jag inser det ganska snabbt och när Syster 1 ringer idag och vill komma förbi så bestämmer jag mig. För att vara lite vuxen för en gångs skull. "Visst, kom hit" säger jag och styr upp den ärligaste dumpning man kan tänka sig. Öga mot öga, som en mix av syokonsulent/psykiatiker berättar jag läget. (har kanske smittats av hundarna härinne?) Om systern säger jag självklart intet, men påpekar för henne att alla män är svin som hon aldrig ska lita på.

Jag hoppas få återse den ljuva tvillingsystern snart.

Den gyllene baksmällan

2006-05-14T14:14:00.000+02:00

Det finns en speciell känsla som infinner sig dagen efter en kväll av berusning. Ett lugn, en kravlös lättja - känslan av att det är helt OK att bara slappa bort hela dagen, äta pizza och dricka kola utan att ens reflektera över detta förfall, denna mänskliga dekadens. Att på detta sätt dra nytta av det nattliga intaget även "dagen efter", det är bakfyllans gyllene framsida. Bakfyllan är dock inte alltid lika skimrande. Detta beror troligen på graden av intoxikation, befogad ånger och andra endogena faktorer som är svårare att förutse. Men ibland är den go, och idag är det en sådan dag - och idag ska jag inte göra ett smack!

2006-05-14T03:57:00.000+02:00

DIF, ÖSK och andra förlorare

2006-05-11T21:56:00.000+02:00

Malmö Fotbolls Förening smakar mumma för tillfället. Magistern skällande får mig att tänka på en kollega som också gillar fotboll; fast på sitt sätt. Ibland, när man har otur, hamnar man bredvid honom på kollektivtrafiken. Hans ansikte är långsmalt och grått, han plirar med ögonen och den mumlande rösten ska alltid tjata om hur orättvisa segrar MFF tar. Domaren hit, tur och otur dit och bla bla bla. Själv smyger han med sitt eget lag, jag tror han nämnde Örebro nån gång, men det talar han tyst om. Är det inte mig han häcklar är det någon annan, jag hörde om en serb på jobbet som ensam fick bära hundhuvud för Allsvenskans samtliga balkanspelare. Sprattlande Fedel, värdelösa videojuggar, en utvisad Zlatan – alla skulle den stackars serben svara för.

Kollegans stora spruckna läppar kommer leta upp mig imorgon, för de gör det ganska ofta, och liksom tala för sig själv i dörröppningen till mitt kontor. ”Malmö hade tur med domaren igår, ja, det måste man faktiskt säga”. Eftersom jag är en ögontjänare, kommer jag empiriskt citera DIF:s tränare ”det svider att säga men Malmö var bättre”. Egentligen borde jag citera någon helt annan, nämligen Julius Caesar.

”Vinnare njuter av privilegiet att se resultatet, förlorare talar om hur man borde gjort.”

Och om du kan öppna webbläsaren, Magister Datadyslektiker, så berätta det för dina elever som aldrig lyssnar på dig.

Fyra färska fina fångster fiskade från...

2006-05-11T00:42:00.000+02:00

...det världsomspännande nätet. Feta. Riktigt feta.

1) Saker som hon gör av Imperiet.

"Lisa ligger naken, bredvid sin industriman, hon ligger tyst och vaken, en docka vid sin barm." Hur fett kan man börja en låt på svenska?

2) Tout petit la planete av Plastic Bertrand
Synth på franska är alltid fett.

3) 10 Silver Ships Of Andilar av Townes Van Zandt
Liksom Townes fetma för evigt kommer bestå.

4) Peace Like A River av Paul Simon
Fast fetaste fångsten. Är Paul. Jag trodde hans debutskiva var färdigvittjad. Fel. Detta är fetaste fisken av de alla.

PS. Magister Tiks slänga-sig-mot-stängslet-påhopp skall analyseras och sedan diagnostiseras. Men eftersom tiken tyckte inlägget var så viktigt, att hon var tvungen att posta det tre gånger, måste jag först rensa bloggen. DS.

Ehhhhhhh... MES!

2006-05-11T00:00:00.000+02:00

Har egentligen inte tid men känner att jag måste ge ett litet litet tips…;

Tjejlumpen!

För doktorn handlar det om den klassiska tjejlumpen, dvs. en geografisk resa. Längre än till närmsta stad krävs om du ska kunna ”hitta dig själv”. En resa (läs med ”lärare-till-elev-röst”) utan mamma och pappa har hjälpt många tjejer i din situation. Tro mig, du hittar inga svar genom att söka på alla diagnoser du kan hitta.
Asien lär fortfarande va den populäraste världsdelen.
Go for it girl!

För reportern (läs med ”lärare-om-elev-till-förälder-röst”) är den mentala resan ett måste. Här har vi killen som fascineras av gamla flickvänner, gamla droger, gamla ambitioner… Dåliga vanor som känns okej bara för att han känner dudes som -säger ”hello dawg”, vet hur man går före i kön på discot och vars största steg i livet har varit att skaffa den ”ironiska mustaschen”.
Get real dawg!

"...bjäbb, bjäbb..."

2006-05-10T19:21:00.000+02:00

Det var värst vad Doktor Dogg var arg, skäller om mammor och har sig. Jag ska inte sjunka till dina bottenlösa dyningar och lämnar således hyndan, vars illaluktande framstjärt krystade ut din blekfeta kropp för snart trettio år sen, utanför denna blogg. Vi går istället vidare i ditt bjäbbande.

Jaså, jag skriver enbart om fyllor, droger och kvinnor? Intressant. Och helt sant. Intressant också att Doktorn inser att han är pervers. Då kan vi utöka dina många ämnesområden till två, nämligen följande:

Bitterhet och perversioner.

Och om du nödvändigtvis vill salutera ditt gubbsjuka smygrunkande på utrikiska, så ber jag dig, snälla gör det rättstavat. "Vi vela"...

Är det spanska eller franska det ska föreställa? I vilket fall, din perversion är maskulinum - självklart - och inte femininum. Så antingen skriver du "viva el" eller "vive le".

Lilla Doktor Hund frotterar sig med okänd kåkfararhund modell större i Cell 24, Sektion D, Hus 3. "Blottardoktorn" greps på bar gärning på tåget mellan Bräkne-Hoby och Landskrona, sommaren 2006. Försvaret yrkade på sinnessjukdom och refererade till doktorns så kallade frotteurism, något rätten inte tog hänsyn till.

Magisterns kramp, reporterns alkoholism och doktorns frotterism!

2006-05-10T17:00:00.000+02:00

För två månader satt tre vänner på en krog i Köpenhamn och åt och drack. Det var en reporter, en magister och en doktor. Senare framåt kvällen väntade besök av fyra granna danska pigor. En träff som doktorn avtalat, vem annars? Stämningen var god och iden om en blogg kläcktes. En blogg vars syfte skulle bli att i anonymitetens skugga ärligt och urskillningslöst diagnostisera våran omvärld. Så här senare två månader senare har vi "resultatet"...
En magister med skrivkramp och en alkoholiserad journalist som enbart skriver om fyllor, kvinnor och droger. Jag saknar Magisterns skeva syn på saken. Den som han mer än gärna delar med sig av i andra forum och sammanhang. Uppväxten med den kalla modern, den lite väl heta fadern och Vivid-brudarna gör magistern inte så lite intressant. Kanske ett mammapåhopp kan lösa dina krampande fingrar? Och Reportern, som mest ringer och klagar på att ingen annan skriver; ”jag skrev ju det senaste”. Han kör med varannan-principen som i vilket annat uselt förhållande som helst. Men det håller inte här, detta är Diagnoztik! Och din mamma, en kvinna vi alla väl känner, ska vi inte bara tala om. Eller ska vi Magistern?
Så till Doktorn, den alldeles nyligen självdiagnostiserade frotteristen. Diagnosen kunde jag ställa på pendelbussen idag, för mindre än en timme sedan, då det satte sig en mycket fager kvinna på sätet bredvid mitt. Ett säte som i normala fall av någon underlig anledning brukar förbli tomt, reserverat till lodisar och annat löst folk. Hur som, denna kvinna hade solbrända ben, kort kjol och vitt leende och jag kunde nöjt konstatera en fläckfri hudkostym. Det var under denna resa jag fann min passion, min diagnos, frotterismen. Genom att inte hänga med i svängarna trycktes jag mot denna skapelse i varje liten kurva. Observant och finkänslig som jag är noterade jag att hennes muskelkoordination var sämre än min, så antingen led vi av samma handikapp eller så var hon bara full.Vi vela frotteurism!

Highway Blues - konsultation angående "Fallfrukt"

2006-05-05T01:16:00.000+02:00

Jag víll inget hellre än att avråda Doktorn från maskig fallfruktsplockning. Men jakten efter det vi gärna kallar "prinsessan" är ett dåraktigt livsprojekt. Ty prinsessorna är blott sagofigurer, liksom "Det var en gång" inte är något annat än en snårig stig där rosentaggarna river våra anleten. Diagnozen blir således; pilla bort masken, gnugga det mjuka äpplet mot tröjärmen och skriv ner "två askar Alprazolam" i ditt gula block. Om du inte gillar att krascha vindkraftverk med Sancho Panza.

Formulär 1A (Magister Hund)

2006-05-04T18:22:00.000+02:00

1. Det ser jag först hos en tik?
Svansen (>kroppsspråket). Ska vifta lagom mycket i verkliga livet och gärna för mycket när jag mastar.

2. Det äter jag till frukost?
Vad som finns på jobbet. Till detta kaffe.

3. Där äter jag den?
Framför datorn eller kollegor.

4. Det djur skulle jag vilja vara i ett annat liv.
Vattensalamandern

5. Dessa tre låtar/skivor/musikaliska alster är senast nerladdade.
Rick James.., The Mitchell Brothers.. och en massa Sopranos soundtrack.

6. Det djuret är det godaste att äta.
Fisk.

7. Det ser jag därefter hos en tik.
Om svansen viftar mer eller mindre.

8. Den låten är den sämsta just nu.
Det går bra nu-Petter.

9. Den levande människa hade jag helst varit om jag var tvungen att välja.
Magnus Tingsek med stor kuk.

10. Det tycker jag är ett värdigt avsked.
Att skrika något i stil med "släpp loss katten, vi är inte i Italien nu för helvete!".

Släpp loss katten pendejos, lovar att snart skriva mer.

Fallfrukt

2006-05-03T22:43:00.000+02:00

Efter ett idogt sökande efter en kvinna, en fru och en blivande moder till mina barn har jag kommit fram till följande. Dagens västerländska storstadskvinna är inte redo för ett sunt familjebildande före det att hon tidig morgon vaknar av ett enerverande tickande. Tickandet härstammar från klämtande äggklockor och upplyser om att tiden nu snart är ute.
Men varför vänta så länge?
För en kvinna i väst är det mycket som står på livets agenda. Tjejlumpen (Thailand, Laos och Kambodja) ska avverkas. Gärna gånger 2-3. Därefter ett par "sex and the city år" som varar fram tills det att gynekologen plikttroget upplyser om smärre cellförändringar i cervix. Sedan, i ett renande syfte efter dessa "syndens år" följer den personliga utvecklingen. Lektioner i afrikansk dans påbörjas, aerobicspassen ersätts med styrkeyoga och cocktailglasen fylls med hälsojuice. Denna period varar fram till det obehagliga uppvaknandet då äggklockans tickande överröstar den personliga utvecklingens högljudda gapande. Sen ska det hela gå kvickt. Kvinnan, som vid detta laget är en mycket mogen frukt, vill omedelbart bli plockad av den rätte mannen. Om inte, förpassas hon till fallfruktens kompost.
Jag är inte bitter, men frågar mig; varför vänta så länge?

Formulär 1A (Doktor Hund)

2006-05-03T22:08:00.000+02:00

1. Det ser jag först hos en tik?
Gången. På grund av min närsynthet och min påtagliga fåfänga när det gäller glasögon i privata sammanhang har jag utvecklat ett sinne för rörelsemönster. En kvinna i min smak går upprätt, gärna lite sprettigt med fötterna svagt utåtroterade. Lagom stolt, men näsvingarna alltid parallellt med underlaget.

2. Det äter jag till frukost?
Kaffe, Zoegas Skånerost med standardmjölk. Till detta rostade mackor alternativt A-fil med Lidlmüsli.

3. Där äter jag den?
I köket.

4. Det djur skulle jag vilja vara i ett annat liv.
Schimpans i en flock med god stämning och sammanhållning.

5. Dessa tre låtar/skivor/musikaliska alster är senast nerladdade.
1. Bossens discografi
2. Madonna
3. Pimping forever med Too Short

6. Det djuret är det godaste att äta.
Nötdjur

7. Det ser jag därefter hos en tik.
När jag kommit liter närmare tittar jag på hudens kvalité.

8. Den låten är den sämsta just nu.
De låtar min granne spelar på sina B-bratsförfester.

9. Den levande människa hade jag helst varit om jag var tvungen att välja.
Den man som ömt kysser sin nyförlösta hustru.

10. Det tycker jag är ett värdigt avsked.
Måste tyvärr hålla med Reporter Hund. Det enda värdiga avskedet är det absolut slutgiltiga.

Formulär 1A (Reporter Hund)

2006-05-03T00:07:00.000+02:00

När magistern hittat sin logg-in/inspiration (kanske nästa jul?) ber jag honom fylla i följande formulär. Hoppas högaktningsfullt Husläkaren hörsammar hastigare.

//eder murvel i slutet på tunneln

1. Det ser jag först hos en tik?
Håret. En mjuk man (nej, inte motstatsen till kvinna, utan hårsvall) värmer på vintern.

2. Det äter jag till frukost?
7-elevenkaffe, oftast med något från det tillhörande multinationella bageriet. Som Giffeln-som pyser-ihop-när-man-tuggar-på-den, varpå man tänker att det krävs tio till för att tillgodose näringsbehovet. Smuliga Morotskakan med frestande glasyr (som bara smakar fuktigt florsocker) går jag inte längre på.

3. Där äter jag den?
På kollektivtrafikens säte.

4. Det djur skulle jag vilja vara i ett annat liv.
Jaktfalk.

5. Dessa tre låtar/skivor/musikaliska alster är senast nerladdade.
1. Al Wilson - The Snake
2. Rihanna - SOS
3. Thin Lizzy - Don't believe a word

6. Det djuret är det godaste att äta.
Hjort

7. Det ser jag därefter hos en tik.
Ögonen. (Alltför ofta dessvärre en bit längre ner).

8. Den låten är den sämsta just nu.
Coldplays samlade verk

9. Den levande människa hade jag helst varit om jag var tvungen att välja.
Hugh Hefner-svaret känns alltför slitzigt. Någon konstnär borde finnas som trots alla odds blivit säljande före sin död, bor någonstans varmt sippandes kall champagne redan på förmiddagen och väntar på "det rätta ljuset". Hittade en kille här, Andrew Vicari, han verkar ha det rätt gött.

10. Det tycker jag är ett värdigt avsked.
Jag förstår inte riktigt frågan. Men jag antar att det bör ske öga mot öga även om jag föredrar "strutsen" - att inte svara när verbörande ringer. Eller förresten, ett värdigt avsked är självklart att ligga på sin dödsbädd och ta farväl av sin tårögda hustru.

Konsultsvar "Filosofiska frågor del 1"

2006-05-02T21:52:00.002+02:00

Ja, käre Reporter Hund. Jag förstår att du i din bakfulla, minnessvaga ångest hade uppskattat om någon, exempelvis Doktor Hund, lugnat dig genom att påstå att dina förträngda fylleförehavanden aldrig ägt rum. Men tyvärr reporter Hund, de har ägt rum. Ljudvågorna från dina tafatta raggningsförsök har nått dina trumhinnor och i sin tur registrerats av din hjärna. Detta har du tyvärr, eller lyckligtvis, beroende hur man väljer att se på det, dock endast svaga minnen av. Då kan du kanske hävda att det inte har hänt. Men lyckligtvis, eller tyvärr, återigen beroende på hur man väljer att se på det, var du inte ensam vid det aktuella tillfället och således har andra starka minnen av dina, om än svaga, handlingar.
Med andra ord så finns det människor där ute som hörde trädet falla...

Filosofiska frågor Del 1

2006-05-02T15:21:00.000+02:00

Ljudvågorna från det fallande trädet måste nå en trumhinna. Annars faller trädet alldeles ljudlöst. Mr. Hyde kastar sig fram i 300 km/h i natten och ser samma gamla slitna ansikten passera revy bland vattenhålen på savannen, presenteras för den, säger hej till den, stöter på henne, går in i honom, men sen då? Vad har egentligen hänt när Dr Jekyll vaknar dagen efter, helt ovetandes om Mr. Hydes äventyr? Frågan lyder alltså som följer. Har skeendena som förpassas till minnesluckan egentligen ägt rum?

The V-Day

2006-05-02T09:15:00.000+02:00

Konsten att förföra en kvinna är mer aktuell än någonsin. Mindre framgångs-rika blomsterplockare rusar till bok-handeln för att få ett eget exemplar av lösningen, Spelet. Men vad står det då i denna bok som kan förvandla en munk till deflorist. Utan att ha läst boken påstår jag att innehållet kan reduceras till en rad;
Känn dig själv, älska dig själv så kan du älskas av andra och älska en annan.

När gubbsjuka och drogliberalism fyller ut en och samma fyrkant.

2006-05-02T01:13:00.000+02:00

Men det finns mer. Vi anar att hon är vacker. Hennes beskurna ansikte ler försiktigt. Ett leende av förväntan. Vad ska behå-skämtet ge för reaktioner? Håret faller ner och smeker hennes drogade axlar. Naturens under i en ljuvlig symbios. Är ett sätt att se på saken. Eller så får man helt andra associationer av kombinationen Tjejer/droger/fotosession

Det gör ont när knoppar brister

2006-04-28T19:19:00.000+02:00

Så var den kommen - den efterlängtade våren. Tiden då allt åter får liv. Och alla njuter vi av solens första värmande strålar, bladens lyster och fåglarnas skönsång. Men ett vårtecken som inte för något gott med sig är "vårnymferna". Dessa kvinnor som i höstens dunkel inte ens fick den loppigaste bastard att vifta på svansen pryds nu med nybrun hud inramad av vita linnen och lågskurna jeans. Hår bleks och fräknar framträder, släckta ögon tänds. Men till vems glädje?
För den ensamme är detta överflöd av blottad hy som att sitta instängd på en rastgård tillsammans med 20 löpande tikar bara med den skillnaden att den ensamme i detta fall inte är hund utan människa och således styrs av vissa mänskliga åtagande. Med andra ord kan den ensamma människan inte springa runt och dogga alla 20. Den icke ensamma å andra sidan tittar sig omkring och avnjuter med ett leende dessa vårskapelser ända tills det att han ser något bekant vid sin sida. Leendet förbyts först till ett smalt streck som sedan övergår till en strut som pussar sin kära.

Ja, det gör ont när knoppar brister...

Lättja!

2006-04-28T18:16:00.000+02:00

Då var det dags att se er om, eller rättare sagt plita ner vad observerar. Jag kan konstatera att Magister Hund verkligen misskött sig - varken publicerat bild eller producerat text. Lev som du lär Magister Hund och gör din läxa - BASTA! Så till Reporter Hund. Ej heller du har ordnat med din bild, trots att du fick rasens kanske tuffaste nylle, kanske omotiverat men definitivt missvisande. Och med tanke på att du dagligen reflekterar kring din omvärld bör du vid det här laget skapat mer än en diagnoz i detta förträffliga forum!
Så jag beder nu eder;
KOM LOSS!!!

Vilka ämnen vi prioriterar då vi talas (skälls) vid mitt i veckan.

2006-04-24T19:26:00.000+02:00

1. ”Hur går det med bitchen?” alternativt ”Inga bitches på sistone?”. Det sistnämnda är egentligen ett inlindat ”Jag vet att du ínte får någon punany, men jag undrar ändå.”

2. ”Hur går det på jobbet?” Riktiga hanar måste jobba ordentligt. Tikar undviker illaluktande strykarhundar.

3. ”Övrigt”. Intressen de bägge har gemensamt (eller var och en för sig) avhandlas sist. Kan vara tangodans, lumpenminnen, pedadogiska teorier eller kirurgiska ingrepp. Kategorin Övrigt avhandlas i minst en oändlighet om tiden tillåter. Annars är det klick vid det här laget.

OBS! Människor uppfattar bruket av tikmetaforen som grovt. Varning för användning i offentliga utrymmen.

Tillägg och ändringar från medicinarmopsen och majjemopsen tas tacksamt emot av murvelmastiffen.

Voff

2006-04-11T02:40:00.000+02:00

Hallå? Anropar Magister Hund samt Doktor Hund.